emme

Hjälp...

Idag har jag på allvar börjat pröva min kallelse... det är vansinnigt läskigt. Gud har pockat på min uppmärksamhet de här dagarna. Igår hamnade jag mittemot rektorn för Teologiska Högskolan, pampadam... Så jag hörde mig för lite grand, fick uppmuntrande ord från både höger och vänster sida om mig och man pekade ut vem jag skulle prata med. Så i morse tog jag mod till mig och fick på eftermiddagen idag ett samtal med antagningsansvariga för Pastorkandidaterna på THS. Det var enormt skönt att få dela med sig av sin längtan och sina rädslor. Allt det som man så länge gått och grubblat på. Han utförde något slags miniintervju och ska skicka info. Så kanske jag får veta till sommaren eller så om jag uppfattat min kallelse rätt. Shit. Vad gör jag om jag har gjort det? Måste jag flytta till stockholm då och vad sjutton gör jag av min familj? Lägger dem i fickan? Om jag inte blir antagen är det lite enklare faktiskt... plan B ligger tveklöst i Göteborg... Kanske är det hela poängen om jag blir antagen... att det inte ska vara enkelt...

JAg har fått massa att fundera på. En hel del intressanta seminarier både igår och idag om bla. hur vi presenterar evangeliet till Barn och Unga och flörbereder dem för ett liv med Jesus. det var bra på det sättet att det fick mig att tänka till och att längta efter att våra barn och unga ska hitta en tro och vilja leva ett liv tillsammans med Jesus. Nu ska vi visionera kära JKUare!! och vi ska fundera kring ledarutbildning och vi ska fundera kring sexuella övergrepp och hur vi flörhindrar dessa i vår verksamhet. (inte för att jag tror det om någon av er men jag har idag hört att det händer. på riktigt. i kyrkan. nu. här. hemskt.)

JAg har kommit fram till att jag inte vet vart jag står i frågan om homosexualitet och samkönade äktenskap och att jag inte måste veta det... bara börja jobba med den i mitt eget liv. något jag pinsamt nog undvikit, men inser att det är dags att ta tag i. det kommer att ta tid och jag är inte säker på att jag någonsin blir klar. Men jag har en övertygelse och det är att den djupa orättvisan och kränkningen mot diverse mänskliga rättigheter som förekommer inte är acceptabel och att jag oavsett om jag inte är färdig med frågan måste kämpa för alla människors lika värde och att alla är älskade av Gud. vilka proportioner har den här frågan mot andra frågor som borde vara lika kontroversiella? VArför kollar man inte upp heterosexuella pastorskandidaters sexuella vanor? varför får kvinnor vara pastorer? varför får kvinnor klippa sig kort? varför kämpar vi för jämlika äktenskap där också kvinnan ska göra karriär och tänka på sig själv? Jag är förvirrad och tacksam.... (märks det eller?)

Jag har blivit GRYMT peppad för en vårtermin i kyrkan. Jag har bjudit in Marcus Olsson att tala och jag har träffat människor med stora varma hjärtan som har inspirerat och jag fått inspirera (har jag hört...)  och jag är så tacksam att jag har fått möjligheten att komma hit. Jag är PEPPAD! Nu KÖR vi!!!  

God natt! Fridens liljor och puff puff!